Hälsofrämjande åtgärder och ledarskap går hand i hand

Det finns tydliga samband mellan arbetsgivarens sätt att organisera verksamheten och medarbetarnas hälsa och sjukfrånvaro. Både hälsofrämjande åtgärder och sättet att leda och organisera arbetet har betydelse. Det visar en avhandling av Cecilia Ljungblad vid Karolinska institutet.

Studien tittade på vilka insatser som är effektiva för att möte den nya typen av arbetsrelaterad ohälsa när traditionellt arbetsmiljöarbete inriktat på enskilda individer och fysisk arbetsmiljö inte är tillräcklig. Undersökningen bygger på svar från 15 800 anställda inom vård och omsorg i Sveriges kommuner.

Resultatet visar att kommuner med ett mer aktivt hälso- och arbetsmiljöarbete hade ett bättre hälsoläge bland de anställda. Den självskattade hälsan och sjukfrånvaron var relaterad dels direkt till hur mycket man satsade på konkreta hälsofrämjande åtgärder som riktade sig till individer och grupper och dels indirekt till ledarskapet och det sociala klimatet i verksamheten.

Bland de hälsofrämjande åtgärderna var det ingen enskild åtgärd som framträdde som viktigare än någon annan. Istället var det bredden i utbudet och i vilken utsträckning de utnyttjades av de anställda som hade betydelse.

Hälsofrämjande åtgärder och sättet att leda har betydelse för hälsa och sjukfrånvaro.

Hälsofrämjande åtgärder och sättet att leda har betydelse för hälsa och sjukfrånvaro.

Om medarbetarna tyckte att de hade ett utvecklingsinriktat ledarskap, där de fick uppskattning för sina arbetsprestationer, uppmuntrades att delta i viktiga beslut och fick hjälp att utveckla sina färdigheter, så upplevde de också att de hade ett positivare socialt klimat och att de trivdes bättre i arbetsgruppen. De här medarbetarna hade också bättre hälsa, vilket i sin tur var kopplad till lägre sjukfrånvaro.

När det gällde ledningens organisatoriska stöd var genomförandet av lokala hälsoprojekt särskilt viktigt. Även förekomsten av särskilt utsedda resurspersoner för hälsoarbetet, till exempel samordnare och hälsoutvecklare, hade betydelse. Ett mer genomtänkt och målinriktat sätt att använda företagshälsovården hade dessutom ett direkt samband med lägre sjukfrånvaro.

Däremot hade inte förekomsten av skriftlig policy för hälsofrämjande arbete eller olika former av chefsstöd i hälso- och arbetsmiljöarbetet någon betydelse.

Studien kunde också konstatera faktorer som låg utanför arbetsgivarens kontroll som yttre strukturella områdesfaktorer, som socialdemografi och arbetsmarknad samt attityder till när det är acceptabelt att sjukskriva sig, också hade betydelse för de anställdas sjukfrånvaro. Men arbetsgivarens åtgärder beträffande hälsofrämjande, ledarskap och socialt klimat hade ändå betydelse oberoende av dessa externa förhållanden.

Resultatet bygger på svar från anställda inom vård och omsorg, en yrkeskategori med hög sjukfrånvaro, i ett slumpmässigt urval 60 av Sveriges 290 kommuner. Tre olika enkäter skickades ut: en till ett 15 800 undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter, en till förvaltningscheferna i kommunen och en till beslutsfattare i kommunen.

Källa: Hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen – hälsa, sjukfrånvaro och sjuknärvaro: En avhandling av Cecilia Ljungblad, Karolinska institutet, 2015

Text: Niklas Mild

Följ Euro Accident på Facebook, LinkedIn och Twitter eller prenumerera på våra nyhetsbrev!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s