Försäkringskassan har letat efter förklaringar till att sjukfrånvaron går upp och ned under olika perioder sedan 1970-talet och framåt. Resultaten som presenterades i en rapport igår visar att det inte beror på folkhälsan utan har helt andra orsaker.
Den rimliga förklaringen till att sjukfrånvaron varierar borde hänga ihop med vår hälsa. Men när Försäkringskassan tittar på folkhälsans utveckling har andelen i befolkningen med en god eller mycket god hälsa faktiskt legat på en relativt stabil nivå och den tycks inte heller följa med sjukfrånvarons utveckling.
Andra delar i socialförsäkringen påverkar sjukfrånvarostatistiken. Foto: Försäkringskassan
Istället pekar analysen på att regelverket kring andra delar av socialförsäkringen, i synnerhet förtidspensionen, det som idag heter sjukersättning, kan ha stor inverkan på sjukfrånvaron.
Historiskt har nämligen långa sjukfall i stor utsträckning flyttats över till förtidspensionen under perioder med hög sjukfrånvaro. På så sätt har sjukfrånvaron snabbt drivits ner, i varje fall på pappret. Men som Försäkringskassan konstaterar i rapporten: ”Detta återspeglar i grunden en systematisk oförmåga i Sverige att forma ett system som behåller människor i arbetslivet”.
En positiv slutsats i Försäkringskassans rapport är i varje fall att rehabiliteringskedjan idag tydligt håller tillbaka sjukfrånvarons ökningstakt. Till exempel ökar sannolikheten att sjukfall avslutas inom ett års sjukskrivning.
Totalt sett så tycks variationen i sjukfrånvaron bero på en mängd faktorer som samverkar med varandra: förändringar i regelverk, förflyttningar från en typ av ersättning till en annan, resursfördelningen hos Försäkringskassan, attityder och agerande hos försäkrade, Försäkringskassan, arbetsgivare, hälso- och sjukvården och Arbetsförmedlingen samt den politiska riktningen.
